Sentoryu
Riktigt namn: Henry Armstrong Miller. Född: 16 juli 1969. Stall: Tomozuna beya. Kommer från: St Louis, Missouri, USA. Vikt: 136 kg. Längd: 176 cm. Sumodebut: juli 1988. Makunouchi-debut: juli 2000. Högsta rang: maegashira 12. Makunouchi basho: 3. Sista basho: november 2003. Efter karriären: lämnade sumoförbundet.
Muskelpaketet Sentoryu är unik i sumo på flera sätt. När han debuterade i sporten 1988 var han den förste färgade rikishin i Japans nationalsport. Men trots att han inte kunde japanska när han kom till Japan är han faktiskt till hälften japan - hans mor är japanska och hans far amerikan. Han växte upp i St. Louis, staden som senare på ett finurligt sätt skulle ge honom hans sumonamn (St. Louis uttalas på japanska Sento Ruisu, men Sentoryu skrivet med de tecken man valt betyder också "Stridskämpande drake", ett mäktigt shikona). Henry Miller var en av de mer lättigenkänneliga rikishi man kunde se i ringen. Med sin kompakta kropp, mörka hy, svällande överarmsmuskler och med åren allt tunnare hår, stod han ut i vilken sumomängd som helst. Resultamässigt gick karriären länge inte som han hoppats. Efter ett kort besök i juryo 1995 dröjde återkomsten så länge att de flesta nog trodde att makunouchi-befordran var uteslutet. Men 1999 tog han ny fart och lyckades vid 31 års ålder nå högsta divisionen. Att vistelsen där sedan blev kort var inte så oväntat. Trots många skador kan Sentoryu se tillbaka på en fin karriär i sumo.
Shikishima
Riktigt namn: Yoshitani Hiromochi. Född: 15 december 1970. Stall: Tatsutagawa beya. Hemprefektur: Chiba. Vikt: 187 kg. Längd: 185 cm. Sumodebut: januari 1989. Makunouchi-debut: november 1994. Högsta rang: maegashira 1. Makunouchi basho: 28. Meriter: 2 kinboshi. Sista basho: maj 2001. Efter karriären: har antagit tränarnamnet Nishikijima oyakata.
Den klotmagade och mörkhyade Shikishima såg länge ut som ett hopplöst fall i makunouchi. Hans två första basho i högsta divisionen var misslyckade, och det dröjde till det tredje försöket i maj 1996 innan han slog till med 10-5 och etablerade sig i toppen för mer än fyra år framåt. Att han var av den typen som skyndar långsamt blev tydligt när det krävdes tre försök innan han klarade kachi-koshi på maegashira 11, och sedan ytterligare tre försök på maegashira 7. Efter det nådde han den allra högsta maegashira-rangen, men av sanyaku-klass var han inte. Däremot chockade han sumovärlden när han i två raka turneringar besegrade den oövervinnerlige Takanohana våren 1998. Takanohana var visserligen försvagad av sjukdomar, men dessa två kinboshi lär ändå utan tvekan vara höjdpunkterna i Shikishimas karriär. I januari 2001 drabbades Shikishima av hjärtbesvär och fick sedermera veta av sina läkare att han måste gå ner kraftigt i vikt och undvika hård träning. Karriärslutet oundvikligt alltså, men ändå dröjde han i det längsta med att officiellt lägga av. När han till slut meddelade att han skulle sluta, hade han gått ner 50 kilo, och tack vare det hämtat sig från hjärtbesvären. Shikshima började sin karriär i Tatsutagawa beya, men flyttade till Michinoku beya när Tatsutagawa stängdes hösten 2000.
Takanonami
Riktigt namn: Namioka Sadahiro. Född: 27 oktober 1971. Stall: Futagoyama beya. Hemprefektur: Aomori. Vikt: 169 kg. Längd: 196 cm. Sumodebut: mars 1987. Makunouchi-debut: november 1991. Högsta rang: ozeki. Makunouchi basho: 76. Främsta meriter: 2 yusho, 8 jun-yusho. Efter karriären: antog tränarnamnet Otowayama oyakata.
Takanonami var mannen som gav defensiv sumo ett ansikte. Han fick under sin karriär utstå mycket kritik för sin taktik att låta motståndaren sköta attacken, och sedan med en motattack lyckas vinna i sista sekunden. Men det var hans stil, och den tog honom riktigt långt. Han debuterade i makunouchi tillsammans med bl.a. Musashimaru i november 1991, och ansågs då hyfsat lovande. Men det var först i slutet av 1993 som han satte fart och började göra riktigt starka resultat. I januari 1994 vann han 13 matcher, och blev efter bashon befordrad till ozeki, även denna gång tillsammans med rivalen Musashi. Första yushon lät vänta på sig till januari 1996, och den kom under spektakulära former. Efter 15 matcher låg Takanonami på 14-1 lika med stallkamraten Takanohana, som då dominerade sumo totalt. Ingen trodde att Takanonami skulle kunna vinna playoff-matchen mot Takanohana, som också inledde mycket aggressivt med flera kastförsök. Men i sann Takanonami-stil så kontrade den långe ozekin just när nederlaget såg säkert ut. Med kawazugake, en sorts akrobatisk baklänges benkrok, fällde han stormästaren och vann sin första titel. I november 1997 hände det osannolika att de båda på nytt slutade 14-1 och även denna gång vann Takanonami. Vid ett par tillfällen var han nära yokozuna-befordran, men hans defensiva stil hindrade honom nog från att nå rangen. Efter nära fem år som ozeki, degraderades Takanonami till sekiwake i november 1999, men återvände omedelbart, bara för att på nytt degraderas i maj 2000. Han kämpade sedan på som maegashira i flera år och lyckades både skaffa sin första kinboshi efter en seger mot Musashimaru, och vinna en san-sho. Rivaliteten med Musashimaru är klassisk, inga två rikishi har mötts fler gånger än de två. Som många degraderade veteraner blev han mycket populär på slutet av karriären. Han var också en skämtsam och avslappnad personlighet utanför dohyon och hade en uppfriskande distans till sin talang.
Takanowaka
Riktigt namn: Ozaki Yuki. Född: 2 april 1976. Stall: Naruto beya. Kommer från: Nagasaki. Högsta rang: sekiwake. Främsta meriter: 1 jun-yusho, 3 sansho. Vikt: 156 kg. Längd: 191 cm.
Som en av ex-yokozuna Takanosatos adepter, kom Takanowaka i gott sällskap med bl.a. Wakanosato och tillsammans kom de att klättra uppför banzuken. Takanowaka såg tidigt lovande ut - snabb, teknisk och stark. Men efter att ha susat genom juryo på tre turneringar 1999 och startat bra i makunouchi stod han still i utvecklingen ett tag. Han nådde sanyaku i början av 2001, men det var i slutet av 2002 som det stora lyftet kom. På ett par turneringar gick han från att vara en lagom stark maegashira till att bli en stark sekiwake och t.o.m. nämnas som ozeki-kandidat. Men 2003 blev en katastrof för Taka. Han skadades svårt och rasade från sekwake ända till juryo, utan att ha vunnit en match på 8 månader. Han återvände till makunouchi i november 2003, men visade sig vara långt från den form som tog honom till sekiwake och har sedan aldrig varit i närheten av sanyaku.
Terao
Riktigt namn: Fukuzono Yoshifumi. Född: 2 februari 1963. Stall: Izutsu beya. Hemprefektur: Kagoshima. Vikt: 115 kg. Längd: 185 cm. Sumodebut: juli 1979. Makunouchi-debut: mars 1985. Högsta rang: sekiwake. Makunouchi basho: 93. Främsta meriter: 7 sansho, 6 kinboshi. Efter karriären: antog tränarnamnet Shikoroyama oyakata.
Terao kommer från sumos näst framgångsrikaste familj någonsin. Pappa hette Tsurugamine som aktiv och är en av de mest framgångsrika sekiwake genom tiderna. Storebror Sakahoko nådde också sekiwake och satte bl.a. rekord i flest raka basho på rangen, nio. Ännu en bror och en kusin har nått division två, juryo. Men Terao, som tagit sitt sumonamn från sin mammas flicknamn, skulle komma att bli mer omskriven och populär än någon annan i familjen Fukuzono. Med sin "smala" kropp och sitt bildsköna yttre, blev han snabbt mångas idol, framför allt bland kvinnorna. På 80-talet stod han endast Chiyonofuji efter i popularitet. Med tanke på hans avsaknad av kroppstyngd var det en stor bedrift att Terao både nådde de framgångar han gjorde, med mängder av priser och flera basho på sekiwake, och dessutom blev en av de mest slitstarka rikishi i sumohistorien. Han är tvåa på listan över flest basho i toppdivisionen genom tiderna, efter den suveräne ledaren Takamiyama. Efter 15 år i sträck i makunouchi föll Terao dock till juryo efter majturneringen 2000. Han återkom flera gånger, men i september 2002 fick han ge upp sin målsättning att vara aktiv till 40 års ålder. Han missade dock bara med ett halvår! Teraos specialitet i ringen var en frenetisk tsuppari, snabba slag med öppen handflata mot motståndarens ansikte eller bröst. Hans vighet och fantastiska ringkänsla räddade honom många gånger mot motståndare som ofta vägde 50-60, ibland 100 kg mer än honom själv.
Takatoriki
Riktigt namn: Naya Tadashige. Född: 28 september 1967. Stall: Futagoyama beya. Hemprefektur: Kobe. Vikt: 147 kg. Längd: 180 cm. Sumodebut: mars 1983. Makunouchi-debut: september 1990. Högsta rang: sekiwake. Makunouchi basho: 67. Meriter: 1 yusho, 2 jun-yusho, 14 sansho, 9 kinboshi. Sista basho: september 2002. Efter karriären: antog tränarnamnet Odake oyakata.
Takatoriki skulle med visst fog kunna kalla sig, "Tidernas mest kämpastarka rikishi". Hans fighting spirit var omtalad, och gav honom inte mindre än 10 kanto-sho, alla tiders rekord. Hans debut i högsta divisionen i Aki Basho 1990, skedde i en legendarisk kvartett, med blivande yokozunorna Akebono och Wakanohana samt starke maegashira Daishoyama. Takatoriki var en av de tongivande medlemmarna i den nya generation som svepte in och tog över sumo de första åren på 90-talet. Symptomatiskt var att han blev legenden Chiyonofujis siste motståndare, när han mer eller mindre förödmjukade den store mästaren i maj 1991. Han var dock ojämn, och blandade starka insatser med mer håglösa. Trots 15 basho som sekiwake, hade han aldrig någon riktigt bra chans att nå ozeki. Men han blev oerhört slitstark, mycket tack vare det faktum att han lyckades undvika svårare skador. Han ligger trea på listan över flest raka matcher i sumo i modern tid och han han blev också den ende rikishin i sumo som stod på dohyon samtliga tävlingsdagar på 90-talet, en stor bedrift. Belöning för lång och trogen tjänst fick han i mars 2000, när han mycket överraskande vann titeln före ett koppel av starka yokozunor och ozeki. Under 2002 försvagades han ganska snabbt, och valde att lägga av på dag 13 i det årets Aki Basho. Takatoriki är gift med dottern till 1900-talets främste rikishi, ex-yokozuna Taiho, och lär så småningom ta över Taihos stall.
Tochinofuji
Riktigt namn: Kusano Tatsuyuki. Född: 15 november 1969. Stall: Kasugano beya. Hemprefektur: Fukuoka. Vikt: 199 kg. Längd: 179 cm. Sumodebut: mars 1985. Makunouchi-debut: mars 1993. Högsta rang: maegashira 11. Makunouchi basho: 2. Sista basho: januari 2001. Efter karriären: blev wakaimonogashira.
Tochinofuji hade en av de mer opropotioneliga kropparna som skådats i sumo på senare år. Väsentligt kortare och väsentligt tyngre än genomsnittet, hade han en väldig kroppsmassa att fördela i en kort kropp. Han nådde makunouchi i mars 1993, tillsammans med Aogiyama, Higonoumi och Hitachiryu, och klarade kachi-koshi, 8-7, i debuten. Befordran upp till maegashira 11 följde, men där misslyckades han stort med 4-11 och sändes tillbaka till juryo. Han skulle aldrig lyckas återvända till toppdivisionen, men tillbringade sammanlagt 18 basho i juryo. De sista åren av karriären förde han en undanskymd tillvaro nere i den oavlönade makushita-divisionen. Tochinofuji var inte kvalificerad för att få bli riktig tränare (oyakata), men lyckades ändå hitta ett sätt att stanna i förbundet, när han blev wakaimonogashira (tränare av nya rekryter, m.m.) i januari 2001.
Tomonohana
Riktigt namn: Narimatsu Nobuya. Född: 23 juni 1964. Stall: Tatsunami beya. Hemprefektur: Kumamoto. Vikt: 110 kg. Längd: 175 cm. Sumodebut: mars 1992. Makunouchi-debut: juli 1993. Högsta rang: komusubi. Makunouchi basho: 16. Meriter: 2 sansho. Sista basho: september 2001. Efter karriären: antog tränarnamnet Asakayama oyakata.
"Sensei" (Läraren) var en av 90-talets allra populäraste rikishi i sumo och kom trots en sen start i sporten att visa sig oväntat uthållig. Han var en småväxt men framgångsrik brottare på universitetsnivå, men blev efter examen lärare och ville inte satsa på en karriär i proffsleden. Han trodde att han var för liten för att lyckas, men kom på andra tankar när han såg kompisen Mainoumis framgångar. Mainoumi, som hade börjat på samma universitet (Nichidai) efter Tomonohana, var t.o.m. mindre men blev trots det snabbt en storstjärna och mycket framgångsrik. Tomo bestämde sig då för att bli proffs och blev som 27-åring den äldste att debutera i sporten efter kriget. Liksom Mainoumi gjorde Tomonohans snabbhet och lysande teknik att han susade uppför banzuken, och faktiskt kom att nå komusubi före sin yngre kollega, i januari 1994. Tomonohanas kropp tog mycket stryk mot de stora jättarna (alla han mötte utom Mainoumi var större än honom själv) och han sade redan några år in i karriären att han kände sig sönderslagen och utsliten. När han föll till juryo i början av 1996 trodde man därför att slutet på en kort men strålande karriär skulle komma förr snarare än senare. Istället kom Tomonohana att notera en av de längsta obrutna sejourerna i andra divisionen i modern tid. Över 5 år i sträck, eller 33 basho, blev det. Många gånger var han illa ute i botten av juryo, men lyckades hela tiden överleva. Till de många fansens glädje, förstås. Men i september 2001 höll det inte längre. Den 37-årige Tomo föll till makushita och tvingades avsluta sin karriär, men håller för alltid en plats i sumohistorien som en av 90-talets två "minihjältar".
Wakakosho
Riktigt namn: Miura Taihei. Född: 4 mars 1975. Stall: Matsugane beya. Hemprefektur: Hyogo. Vikt: 178 kg. Längd: 185 cm. Sumodebut: maj 1990. Makunouchi-debut: november 2000. Högsta rang: maegashira 14. Makunouchi basho: 2. Meriter: - Sista basho: mars 2005. Efter karriären: lämnade sumoförbundet.
Få toppdivisionskarriärer under de senaste tio åren har varit lika obemärkta som Wakakoshos. I princip hans enda bidrag till sumohistorien är att han 2000 blev den första från ex-ozeki Wakashimazus Matsugane beya att nå högsta divisionen. Den rotunda rikishin var rankad allra lägst i divisionen och misslyckades knappt att klara kachi-koshi med 7-8. Han hade dock tur med rankingen och blev kvar i makunouchi på samma rang. I hans andra, och sista, basho som maegashira gjorde han 6-9 och åkte ut. Resultaten i de två turneringarna är typiska för Wakas karriär. Under en lång tid i juryo efter degraderingen, gjorde han 8-7 eller 7-8 i basho efter basho. Ospektakulärt var ordet, Wakakosho var namnet.
Wakanojo
Riktigt namn: Arai Munehiko. Född: 13 april 1974. Stall: Magaki beya. Hemprefektur: Okinawa. Vikt: 164 kg. Längd: 193 cm. Sumodebut: mars 1992. Makunouchi-debut: september 1997. Högsta rang: maegashira 6. Makunouchi basho: 12. Meriter: - Sista basho: maj 2004. Efter karriären: antog tränarnamnet Wakanojo oyakata (jun-toshiyori).
Wakanojo är en av få rikishi från Japans sydligaste provins, de tropiska Okinawa-öarna, som har nått den yppersta eliten. Han är också exempel på en rikishi som haft stor förväntan på sig efter framgångar i de lägre divisionerna, men inte alls levt upp till detta i makunouchi. Han vann två divisionstitlar på väg upp till juryo, och väl där tog han överraskande hem yushon i sin första basho med fina 12-3. Men det skulle ta ytterligare två år innan han nådde högsta divisionen. Där visade det sig snart att Wakanojo saknade den kämpaglöd som krävs för att bli framgångsrik. Det blev två år i makunouchi med maegashira 6 som högsta rang. En mycket obemärkt karriär, och det var istället något helt annat som den långa sydlänningen skulle komma att gå till historien för. Åren 2001 och 2002 föll han två gånger från makushita till fjärde divisionen sandanme. Båda gångerna vann han divisionstiteln på 7-0, men efter tredje fallet 2003 rasade han handlöst på rankingen. Inte förrän han hade slagit alla tiders rekord på lägsta rang för en ex-makunouchi rikishi i maj 2004 valde han att avsluta karriären. Jonidan 79 lyder det icke avundsvärda rekordet som är Wakanojos bidrag till sumohistorien.
Wakanoyama
Riktigt namn: Nishizaki Hiroshi. Född: 12 maj 1972. Stall: Musashigawa beya. Hemprefektur: Wakayama. Vikt: 158 kg. Längd: 178 cm. Sumodebut: mars 1988. Makunouchi-debut: maj 1992. Högsta rang: komusubi. Makunouchi basho: 32. Meriter: 1 sansho. Sista basho: maj 2005. Efter karriären: antog tränarnamnet Yamawake oyakata.
Statistiken visar att rikishi som debuterar som sekitori som tonåringar oftast når den allra översta toppen. Därför fanns det stora förväntningar på Wakanoyama när han som 19-åring debuterade i juryo i samma basho som stallkamraten Musashimaru 1991. Men medan hawaiianen susade upp till ozeki och sedermera till yokozuna, gick det trögare för Waka. Första sejouren i makunouchi varade bara i fyra turneringar, sedan drabbades Wakanoyama av diabetes, något som skulle få honom att åka berg-och-dalbana mellan divisionerna i flera år. Att ha fallit från makunouchi ner till makushita och tagit sig upp igen är inte så ovanligt, men Wakanoyama har gjort den resan två gånger, vilket är helt unikt. Åren 1996-1998 tillbringade han hela 13 raka basho i den oavlönade tredjedivisionen och det såg ut som höjdpunkten på karriären låg bakom honom. Men när han fick sjukdomen och skadorna under kontroll kom framgångarna snabbt. Han gjorde sin andra återkomst i toppdivisionen i juli 1999, och kom att stanna där i hela 25 basho. Karriärens höjdpunkt kom när han i januari 2001 klarade 9-6 som maegashira 3 och belönades med en kanto-sho och befordran till komusubi. Hans stil var energisk och full av kämpaglöd. Han hade också utmärkt balans tack vare sin kompakta kroppsbyggnad och låga tyngdpunkt. I maj 2005 tog karriären slut och han sällade sig till den växande tränarstaben i Musashigawa beya.
Yotsukasa
Riktigt namn: Suzuki Daishi. Född: 25 september 1973. Stall: Irumagawa beya. Hemprefektur: Mie. Vikt: 149 kg. Längd: 178 cm. Sumodebut: januari 1996. Makunouchi-debut: maj 1999. Högsta rang: maegashira 11. Makunouchi basho: 8. Meriter: - Sista basho: november 2005. Efter karriären: antog tränarnamnet Yotsukasa oyakata (jun-toshiyori).
Yotsukasa kom in i sumo som en del i en uppmärksammad grupp om fyra rikishi med college-status i januari 1996. Bland de övriga fanns blivande sanyaku-brottarna Tochinonada och Kaiho. Med sin kompakta kropp och kraftfulla stil spåddes Yotsukasa en ljus framtid, men han kom aldrig att komma nära sina med-debutanters framgångar. Han tog viss tid på sig att komma igenom juryo och när han väl nådde makunouchi blev vistelsen bara tre basho lång. Efter det följde mer än tre år i juryo och t.o.m. nästan ett år i makushita. Men 2003 lyckades han ta sig tillbaka till makunouchi och få ihop fem basho till. Karriären avslutades i juryo på ett tråkigt sätt. I november 2005, rankad allra längst ner, förlorade han de första 14 matcherna i rad och valde att lägga av innan match nummer 15.
© Magnus Berg
Åter till startsidan