Akebono är en legend i sumo, en av historiens oförglömliga hjältar. Han måste ha varit en av de mest skräckinjagande motståndare man kan tänka sig, med sin väldiga kroppshydda och sin blängande blick. En större rikishi än Akebono har aldrig stått i en sumoring, och detta är givetvis en stor orsak till hans fantastiska framgångar i sporten. Ändå var det många i början som sade att han aldrig skulle gå så långt, då han egentligen var helt fel byggd. Hans långa, ganska smala ben gav honom en hög tyngdpunkt, ett allvarligt handikapp i sumo. Men han lärde sig till perfektion att sänka höfterna för att få rätt balans. Det var en nyckel till framgångshistorien, som började på allvar med första turneringstiteln i maj 1992. Efter den bashon blev han ozeki, och bara fyra turneringar senare tog han det historiska steget och blev den japanska nationalsportens första utländska stormästare. Det fanns i början en hel del motstånd mot en amerikan på toppen av sumo, men Akebono vann över nästan alla genom sin personlighet, sin värdighet och sin oerhörda styrka. Han har aldrig varit inblandad i någon skandal, och har med åren nästan blivit mer japansk än japanerna. De sista åren av karriären kom dock segrarna inte lika tätt som han hoppats. En orsak till detta var Takanohanas dominans, en annan hans stora skadebenägenhet, som ofta fick honom att missa flera turneringar per år. Han hade också haft en förmåga att inte palla för trycket i avgörande matcher. Många var de turneringar som gled honom ur händerna de sista dagarna. Men år 2000 gjorde han ett fantastiskt år och vann två yusho. När han sedan oväntat meddelade att han skulle lägga av i januari 2001, innebar det att han slutade när han var som allra bäst. Han blev den förste yokozunan på 75 år att vinna den sista basho han deltog i. Rivaliteten med Takanohana tillhör de mest klassiska i sumohistorien, och höjdarmatcherna mellan de båda var många. Akebono chockade sumovärlden med sin plötsliga pensionering, och nästan lika mycket när knappt tre år senare lämnade sitt jobb som oyakata för att starta en ny aktiv karriär i den brutala fighting-sporten K1.
Kotonishiki kan utan tvivel titulera sig "Tidernas främsta sekiwake". Ingen annan rikishi under ozeki har vunnit två yusho, och han är dessutom etta på listan över flest basho som sekiwake någonsin. Lägg till det fantastiska 18 sansho, och man förstår att den kortvuxne teknikern var något alldeles extra. I september 1991 vann han sin första yusho med 13-2, och när han följde upp med 12-3 i november, trodde nog alla att han skulle vara ozeki i början av 1992. Men han floppade i januari, och inte heller efter ett nytt drömläge i januari 1993 lyckades han i den viktiga tredje bashon. Fler chanser skulle komma, men han verkade alltid göra en djupdykning när det såg som bäst ut. I november 1998 var han redan uträknad som en föredetting, när han chockade sumovärlden genom att på ett formidabelt sätt plocka hem yushon med 14-1. Han blev därmed den förste i historien att vinna två yusho som maegashira, men efter den triumfen gick det mest neråt för mannen som kallades "F1" (Formel 1, en referens till hans snabbhet). Kotonishiki har med sin teknik, oberäknelighet och snabbhet alltid varit en av de mest underhållande rikishi i sumo. Sällan ska vi glömma matchen där han hoppade över motståndaren och landade bakom honom för att sedan knuffa ut honom! I mars 2000 föll till juryo efter en skada, och lyckades sedan aldrig få igång motivationen för en comeback. I september 2000 tog en av Heisei-erans mest fantastiska karriärer definitivt slut.
Musashimaru är en av sumohistoriens riktiga supermän. Den väldiga hawaiianen av samoansk börd stod för många imponerande bedrifter i sin 14-åriga karriär, men frågan är om inte den största är att han aldrig hade någon make-koshi i makunouchi! Han debuterade där 1991, och nådde snabbt sekiwake, där han blev kvar ett tag innan han uppnådde ozeki efter januari-bashon 1994. Hans första stora triumf var när han i juli 1994 blev den förste rikishi som vann zensho yusho (turneringsseger utan förluster = 15-0) på 90-talet. Efter det följde ytterligare ett par titlar, men lyftet till yokozuna, som alla trodde skulle komma, uteblev. När 1999 började hade han varit ozeki i fem år, och det tycktes vara för sent för Musashi. Men det var då han plötsligt lyfte och vann fyra av årets sex basho. Han befordrades till yokozuna i maj och dominerade då sumovärlden. Musashi kom fram i skuggan av landsmannen Akebono, men kom till slut att överträffa denne i antal yusho, 12 mot 11. Han åtnjöt dock aldrig Akebonos popularitet, till stor del p.g.a. sin mer tillbakadragna personlighet. Till skillnad från Akebono och Konishiki, hade Musashimaru det lite svårt att bemästra japanskan, och fick viss kritik för sin karaktär sedan han blivit yokozuna. Men ingen kan ifrågasätta hans storhet som rikishi, en av efterkrigstidens allra främsta. I januari 2000, då han blev skadad, bröts hans rad av raka kachi-koshi på 55, ett fantastiskt all-time rekord. Länge förskonad från svåra skador, drabbades Musashimaru i slutet av 2002 hårdare än många andra. En handledskada som inte vill läka ordentligt gjorde att han ine lyckades slutföra någon av de 7 sista turneringarna i karriären. I november 2003 tvingades han till slut lägga av och intog rollen som tränare i Musashigawa beya. För hur länge?
Takanohana är kanske inte 1900-talets främsta yokozuna, men troligen den mest omskrivna. Redan när han föddes hamnade han och hans äldre bror Masaru (sedermera yokozuna Wakanohana III) i tidningarna, då pappa var ozeki Takanohana, 70-talets kanske populäraste rikishi. När bröderna gick med i pappas heya 1988, blev de snabbt påpassade som två framtida superstjärnor. Tillsammans med Akebono rusade de uppför banzuken, men den yngre Takanohana (som då hette Takahanada) ledde, och passade på att slå samtliga "yngsta-rekord" utom ett. Han blev tidernas yngsta sekitori, yngsta makunouchi rikishi, yngsta sansho-vinnare, yngsta sanyaku rikishi, yngsta kinboshi-vinnare, yngsta turneringssegrare och till sist yngsta ozeki. Tillsammans med storebror skapade den ganska tystlåtne och tillbakadragne Takanohana det som döptes till "Taka-Waka boomen", en period av sällan tidigare skådad popularitet för sumo. Bröderna var en period på vartenda magasin-omslag i Japan, och dyrkades av miljoner, inte minst unga flickor. Det var något av Beatles-hysteri över deras popularitet. Ett rekord missade Taka, och det var som tidernas yngsta yokozuna. Det fick Kitanoumi behålla, men yokozuna blev han till sist, efter att 1994 ha vunnit 30 raka matcher som ozeki, rekord, förstås. Förväntningarna att han skulle bli en av tidernas främsta levde han upp till. Åren 1994-97 var han förkrossande överlägsen och vann 15 av 24 turneringar. Men popularitetsboomen tog slut när han blev för överlägsen, och så småningom tog även storhetseran slut. Åren 1998 och 1999 hade han stora problem med skador, sjukdomar och privatliv. Sjukdomen var en okänd leversjukdom, som försvagade honom rejält. I privatlivet bröt han 1998 med sin bror och föräldrar, det sades att han var utsatt för hjärntvätt av sin kiropraktor och mentor (givetvis blev det oerhörda skriverier i pressen). Sedermera försonades han med Wakanohana, och kom också över de kroppsliga problemen. Under första halvan av 2001 såg han ut som den gamle Takanohana, krönt av en fantastisk seger över Musashimaru i maj. Taka hade dagen innan skadat knät och riskerade sin karriär för att ställa upp för sporten. Han vann play-offet mot Musashimaru, men var så illa skadad att han sedan missade sju raka turneringar, ett all-time rekord. I september 2002 gjorde han en efterlängtad och mycket uppmärksammad comeback, som slutade med en yusho-avgörande match mot Musashimaru. Taka förlorade, och det blev hans sista stora match. I januari 2003 drog han sig tillbaka efter att ha förlorat i raka matcher mot Dejima och Aminishiki. Beundrad av miljoner för sin hängivenhet till sporten och sin mentala styrka, lär Takanohana fortsätta att skapa rubriker som tränare. I februari 2004 tog han över som stallchef i sin fars stall, som därmed bytte namn från Futagoyama till Takanohana beya.
Riktigt namn: Hanada Masaru. Född: 20 februari 1971. Stall: Futagoyama beya. Hemort: Tokyo. Vikt: 134 kg. Längd: 180 cm. Sumodebut: mars 1988. Makunouchi-debut: september 1990. Högsta rang: yokozuna. Makunouchi basho: 58. Meriter: 5 yusho, 9 jun-yusho. Sista basho: mars 2000. Efter karriären: antog först tränarnamnet Fujishima oyakata, men lämnade Sumoförbundet i december 2000.
Publikfavoriten Wakanohana kom fram som den mindre uppmärksammade i den fenomenala Taka-Waka duon med sin bror Takanohana. Bröderna var kändisar från det de föddes, då de är söner till en av efterkrigstidens populäraste rikishi, ozeki Takanohana I. De debuterade i sumo i mars 1988, då även en annan debutant skapade rubriker, en jätte från Hawaii vid namn Akebono. Wakanohana, som i början av karriären kallades Wakahanada, klättrade snabbt uppför banzuken, och nådde makunouchi i september 1990, tillsammans med bl.a. Akebono. Waka var en tekniker av stora mått, men hans relativt sett lilla kropp gjorde honom till en "underdog" i toppdivisionen. Han hade lätt för att bli skadad, något som också ett tag höll honom tillbaka från att ta det sista klivet upp i toppen. Men 1993 gjorde han stora framsteg och vann sin första titel i mars, följd av befordran till ozeki i juli. Det var första gången i historien som två bröder var ozeki samtidigt. Sedan följde fem år på ozeki-rangen, år som innehöll både stora yushotriumfer och allvarliga skador. Den mest minnesvärda bashon var kanske november 1995, då han besegrade broder Takanohana i ett play-off om yushon. När 1998 började trodde nog inte många att Waka skulle kunna bli yokozuna, men efter två raka turneringstitlar i mars och maj, upplyftes han till historiens 66:e stormästare. Farhågorna om att han inte skulle kunna leva upp till rangens ära visade sig tyvärr riktiga. Han gjorde bara en riktigt bra turnering, i januari 1999, då han oväntat snuvades på titeln av Chiyotaikai i en upplösning där de två möttes tre gånger samma dag. I ordinarie match, i särmatch och sedan i en särmatch till, då man inte kunde avgöra segraren i den första. I september samma år blev en halvskadad Wakanohana den andre yokozunan i historien att göra make-koshi i en fullbordad 15-dagars turnering. Han försökte överkomma sina skador, men comebacken i mars 2000 blev ett misslyckande, och den 29-årige Waka deklarerade sin pensionering. Efter karriärslutet var han tränare i Sumoförbundet ett tag, men lämnade sedan sporten för att söka sin lycka i mediavärlden. Han har nu fått chansen att förverkliga sin livslånga dröm att spela amerikansk fotboll, och har tränat med flera lag i den amerikanska proffsligan NFL. Wakanohana, som är den mer utåtriktade av bröderna, kommer alltid bli ihågkommen som den "lille" yokozunan som mot alla odds tog sig ända upp i toppen. Hans hårda lårmuskler såg ut att vara mejslade i sten, men i slutändan hade han inte storlek nog att bli en bra yokozuna. Hans popularitet skapade också tidernas största sumo-boom, känd som "The Taka-Waka Boom".